CP80 bloggen

CP80 har samlat sig i vintermörkret för att skapa den mest episka musikvideo som sett dagens ljus. Se, lyssna och njut:

 Hej alla!

Idag skriver vi tillsammans ett inlägg i bloggen. Dag är inte straight för tillfället. Han har gröt under sina fötter och är flow. Dessutom kan vi typ garantera att Theo inte kan äta mjöl med sked eftersom det smakar som mjöl. Detta har vetenskapligt belägg och en gammal sko. Nu heter min Eric något annat. Jakob går senare hem. Meningarna blir sammanhängande snart…

Nu tycker inte en Dagmask att mjöl luktar sko, men annars går Jakob inte till Kärrtorp. Mina vänner samlas i en sådan kartong av kartong. Nej nu jävlar! Det här ljudet skriker knappt! Dock fattas det BITCRUSHER och sås i såsen så att såsen såklart smakar mjöl.

Hej mannen, har du läget? Det har bra. I AIDS blir en mjölig sko snabb som ljuset.

// Hälsningar the CP-crew

Japp, vi (alla utom en) har gjort det igen. Vi har försökt oss på att göra en låt och återigen uppnåt fruktansvärt resultat. Det du strax ska få höra, om du klickar på länken vill säga, är en i musik framförd episk skildring av en monotestikulär mans otroliga äventyr.

Kära publik. Beskåda den allsmäktiga Unus vir!

Jag gillar det där med att ändra saker, är det inte det ena som ska ändras så är det det andra. Jag kom nämligen på att om vi ska vara ett dansband funkar det ju inte att vi alla spelar synth, så jag tar frivilligt på mig ansvaret och börjar spela tennisrack istället.

Jag har bestämt att vi ska bli ett dansband, Elektro är ju fånigt och ute, så jag har letat runt och hittat några dansband som slutat spela. Min tanke är att vi ska ta över deras namn och image, så slipper vi vara påhittiga och sådära. Men vi behöver ju veta vilket av banden som är mest uppskattat, så kolla ni länken och skriv sen till oss vilket band ni tycker vi ska bli!

http://pics.yemii.com/swedish-dance-bands.html

När Pilot Inspektor’s Unholy Dodgeball Tale skrevs var jag, gotlänningen, inte på plats. Jag sörjer med denna rimmande låt. Den skrevs egentligen kvällen efter Pilot Inspektor’s Unholy Dodgeball Tale, men jag har n00bat lite och det har därför dröjt.

Låten är oerhört seriös, och beskriver mina sanna känslor. Allt innehåll svarar jag för 100%, absolut ingenting är påhittat. Det är bara mitt sanna emo-jag.

Ännu en gång reser vi oss ur askan av våra förfäder för att kasta tillbaka stenarna som samhället lagt på våra gravar. Ett CP80, ett världsherravälde.

Lyssnapå ba’!

Vi har nämnligen gjort en låt. Den kallar vi för Electric Handmixör.

Nu ska Eric förklara hur han skapade den titeln.

”Först tänkte jag på livemixa. Sen tänkte jag på lev-mixa, då kom jag å tänka på lev-elvisp. Då insåg jag att det blev level, och det tyckte jag av var jättekul. Det tyckte jag  var jättekul.”

Då var det dax igen, fan va jag nös…

Aja, här kommer ”låten”. Får jag be om störsssssssta, möjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjliga, tysssssssssssssstnad!!

… träder tre tappra riddare (och en gotlänning) fram, för att bringa er ännu ett underverk! Med titeln ”Pilot Inspektor’s Unholy Dodgeball Tale” sammanfattas tre geniers hårda arbete, i mer än fyra minuter, att brassa på med bitcrusher.

Varshego’ å ta fö’ re!

Spelning på onsdag på vår teater medis. Alla som missar är fittmjölkare.

Sen gjorde vi ett pentagram av baconchips och offrade vår brödformade skumgummibit till djävulen.

Theo håller på att göra om cp80:s ansikte mot världen. Jag kunde inte hålla mig, så här är en liten försmak:

P.S. Jag ser att ingen har skrivit något om hur det gick i Uppsala. Var lugna, allt gick bra och jag ska sparka ännu hårdare på Theo och Eric så att de laddar upp alla bilder de tog.